Kvällspressen sinkar svensk Obama-effekt

Aldrig har en svensk partiledardebatt övervakats och kommenterats på nätet av så många människor som den 31 januari. Men kvällspressens trivialisering av mikrobloggar gör det svårt för offentligheten att förstå poängen med dessa kanaler.

Partiledardebatten på Twitter visade sig leda till en storm av kommentarer, arga som glada. Twitterinläggen kännetecknades både av vrede, frågvishet och ironi. Vanliga väljarreaktioner, alltså. Men hur summerade Aftonbladet, Sveriges största tidning, debatten? ”Eriksson knäppte upp – tack vare Twitter”

Visserligen bara ett exempel, men listan med kvällspressens trivialiseringar av mikrobloggar kan göras lång. Handlar det om Facebook, rapporteras det om förbrytare som hotar olika människor eller om folk som fejkar cancer. Och en krönika om Twitter inleds med orden "twitter och twatter och bludder och bladder".

Kanske är det taktik (sociala medier kan ju i förlängningen bli konkurrenter som nyhetskällor) eller bara jakt på klatschiga rubriker. Men resultatet är detsamma - gemene man får det svårt att förstå storheten med dessa kanaler. Och om man förlöjligar Twitter, Facebook och andra sajter, blir det ingen Obama-effekt till höstens riksdagsval. Inte så konstigt då att många riksdagsledamöter är dåliga på att svara på Twitter, som Svenska Dagbladet skrev häromdagen.

Egentligen är ju svenskarna ett teknikbejakande folk. Det var inte länge sedan civilingenjör var ett högstatusyrke i folkhemmet. Så varför inte omfamna de nya kommunikationskanalerna? Årets riksdagsval kan bli det första valet där sociala medier och digitala kanaler slår igenom i den svenska politiken.

Tusentals människor kommenterade partiledardebatten i realtid. Som twittrare var det omöjligt att inte känna en slags gemenskap med de andra kommentatorerna, även om de inte tyckte som jag. Jag fick en fascinerande inblick i vad andra medborgare och experter tycker.

twitter

Till och med kd:s partiledare twittrade under debattens gång.

twitter

Och så var det även politiker som inte fick vara med som twittrade.

twitter

Hos publiken skapade detta en känsla av närvaro som annars bara partimedarbetare, regeringstjänstemän samt politikernas äkta makar får uppleva. Samtidigt kan jag tänka mig att partierna fick en snabb återkoppling som de tidigare bara kunnat drömma om.

Twitter (och andra sociala medier) är verktyg för engagerade medborgare som inte längre vill vara passiva åskådare. Vi vill kunna kommentera och göra våra åsikter hörda. Om vi dessutom får direktkontakt och svar på våra frågor, är 90-talets politikertrötthet snart ett minne blott.

Just därför är det synd att Aftonbladets miljontals läsare kommer att minnas partiledardebatten för en uppknäppt skjortknapp.

Se fler artiklar av Thoralf Lindström