|
Ring polisen; det råder total anarki på reklammarknaden. Annonser skapas inte längre enbart av män i svart polotröja och svarta glasögonbågar utan av varenda unge i kvarteret.
Jag köpte en t-shirt på en marknad i Sydney för ett tag sen och den entusiastiske säljaren - som också var sitt företags designer och vd - avslutade köpet med att säga "adda mig på MySpace". För ett ögonblick trodde jag att han stötte på mig, men sen insåg jag att det är ju så reklamkampanjer ser ut i dag. Personligt, från mun till mun och framför allt på internet.
MySpace är en reklamblaska med cred. På t-shirtkillens sajt skrivs det spaltkilometrar om hur alla bara äääälskar hans t-shirts. Alldeles gratis, oköpt. Lily Allen nådde inte framgång via något skivbolag utan på MySpace, där hennes låtar laddades ner av 1,5 miljoner användare. Vanliga människor bloggar, myspacar, chattar och youtubar sig till framgång själva - helt utan mellanhänder och reklambyråer.
Dataspelet lost.eu skapades av en 21-årig student och har som mål att bli störst i världen. Till sin hjälp tar man kreativa användare som samlar poäng i en tävling, där den som lockar flest medlemmar får 5 000 USD. Detta har generat annonser på ballonger, sandstrand, händer och så vidare. Alla gör sin egen kampanj. Bäst vinner.
En narcissistisk hord av 80-talister står för de nya idéerna. De är kavatare än Kajsa och verkar helt oberörda av kritik. "Jaja om jag kallades "helt värdelös" av nå'n jury på tv, de är ändå idioter och i morgon är en annan dag."
Amatörerna är glada och utrustade med kameror, ordbehandlare, minimusikstudios och den öppna, generösa och oändliga arena som internet är. På så vis är de ett hot mot det etablerade, det RMI Berghsutbildade och pannrynkade. Men jag är övertygad om att kompetens ändå får ett större värde framöver. Bland annat för att internet är så fullt av spam. MySpace levererar meningslösa "hej"-mail från någon i Texas som vill bli min "vän".
Bloggar blir till spökhistorier när bloggaren plötsligt tröttnar eller inte har något kul att säga längre.
Charmen med att kunna filma och fota själv och sedan visa upp allting på internet försvinner när flickor våldtas inför en mobilvideokamera och filmen sprids, eller när en man hänger sig i sitt vardagsrum inför hundratals hetsande chattare. Och när ett ungdomsgäng förföljer en stackars man, filmar honom dagligen och sen lägger ut allt på Youtube (hände i Olofström), då blir det mindre lustigt. Typ.
Analysföretaget Gartner förutspår att vi snart kommer att förlora intresse för bloggarna. Att läsa vad alla möjliga vanliga dödliga gör varje sekund av dagen är väl spännande ett tag, men jag tror att vårt hetsätande av trivial information och oredigerade "äkta" berättelser ur livet snart känns andefattigt. Var är grekiska dramer med undertoner, dolda budskap och intelligent dramatik? Jag tror att vi snart kommer att längta efter djup, svårighet, seriositet och krånglighet. Och professionalism.
Vissa kommer att lyckas på MySpace. T-shirtkillen och Lily Allen - grattis, bra jobbat - men för de flesta behövs det lite mer. Erfarenhet och utbildning kommer att få större värde i framtiden - kombinerat med ny teknik och spännande interaktiva lösningar kan det bli hur bra som helst. Så länge konsumenterna känner sig delaktiga och hörda kommer de att vara öppna för att lyssna till andra. Så tala gärna till dem "von oben" med pondus och kompetens, men glöm inte att även adda dem på MySpace och visa att du är deras vän.
|
|
Carolin Dahlman är trendspanare och samhällsanalytiker.
Läs fler krönikor av Carolin Dahlman
Godhet ska synas utanpå
Låt medarbetarna sprida kärlek
|
